Tankar en onsdagmorgon

Vad är det som gör att jag alltid sökt och letat som en tokig? Sprungit ifrån mig själv. Landat med en DUNS och mycket tårar...

Det tog 49 år att komma till insikt. Mina guider måtte slita sitt hår *l* Men jag tror Hon begripit nu!
Livet känns ganska okej. Vet nog vad jag vill nu, UTAN att leta upp någon att "ta hand om".

Precis som jag blev spådd för många år sedan, är jag lärare nu. Trodde jag väl aldrig! Ha, ha!
Många är det som vill måla. En underbar känsla att få ge människor dessa verktyg och se dem komma fram ur sina vrår!

Jag blir ledd till händelser som får mig att växa.

TACK!



I Ljus & Kärlek//Wynja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback