Samma gamla skog?
Ibland frågar någon mig varför jag alltid går samma runda i skogen. Det måste ju bli tråkigt? Ett svar är att jag har så dåligt lokalsinne. MEN för mig är det inte "samma gamla skog", det förändras varje dag, om än så lite. Knepet är att SE, se bortom!
I morse hade näckrosens blommor nästan slagit ut.
När jag satt en stund och stillade mig vid sjön, hördes bara korpen och små vågskvalp. Mängder av trollsländor var igång med sina bestyr.
På stigen fann jag en kvist, formad till ett hjärta! Magiskt! Den såg jag inte i går.
Under duvans träd fanns en mjuk fjäder som någon unge ruggat.
Det beständiga är dock "Trollet i stenen" :) Eller,,,,drog han lite på munnen när jag gick förbi?
I Ljus & Magi//Wynja
Tänk, även om du beskriver en annan skog känner jag igen mej. Träden blir individer, vänner du hälsar på hemma hos. Vid sjöstranden talar jag till vattnet och till mitt kraftdjur "av simmarnas ätt". Trollstenen, där jag känner samhörighet med de urgamla....
Platserna är många, välbekanta men ändå nya varje gång.
I sanning underbart/ Grå
Det tänker jag också på när jag är ute i skogen med Hobbe, vi har 3-4 olika vägar vi brukar ta beroende på hur långt vi ska gå. Men det spelar ingen roll om man går samma väg, för som du skrev så är det alltid någonting som är annorlunda. Skogen är så härlig :)
Vad söt han är sten gubben. Han ser så harmonisk ut när han ligger med sitt huvud vilande mot vår moders varma famn. Kram Marika
Om man går fort fort
och tittar rakt fram
då kommer man fort fram.
om man går långsamt
och tittar på allt vid vägkanten,
om man tar upp en sten
och luktar på en blomma -
då går det inte fort.
Men stenarna
och blomman
har blivit ens vänner.
(Kaj Beckman)
Jag och mitt hundgäng går sakta så sakta..
Anna-lena ett skogstroll